Efter en hektisk helg (egentligen hela veckan) på hotellet med 250 hockeykillar på besök, missöden där gäster kommit in i redan boende rum, nyckelkort som ej fungerade, kioskförsäljning som aldrig tog slut, en ny på jobbet som inte riktigt passar in, tyska bussar och bara ren 100 procentig stress har jag närmat mig sista gränsen av toleransnivå.
Är trött och vill bara gå på semester nu.
Sover dåligt, får kramp på nätterna, haltar omkring då musklerna tagit stryk i vaderna, migränattacker som jag inte haft på 15 år, äter dåligt och drömmer enbart om sömn.
Men tittar man ut och ser himlen halvt grå, blåst som aldrig slutar, möbler som rullar omkring på altan, då känns semestern nästan som att den kan kvitta.
Längtar efter att få se syster och hennes blivande dock.
Längtar efter att bara få ro om familjen..att ta en sväng bort hemifrån bara för att slippa lite vardag..
Det som håller mig lite igång och att man kommer slippa gå upp för tidigt eller att komma hem för jävla sent.
Trött som fan.
Är trött och vill bara gå på semester nu.
Sover dåligt, får kramp på nätterna, haltar omkring då musklerna tagit stryk i vaderna, migränattacker som jag inte haft på 15 år, äter dåligt och drömmer enbart om sömn.
Men tittar man ut och ser himlen halvt grå, blåst som aldrig slutar, möbler som rullar omkring på altan, då känns semestern nästan som att den kan kvitta.
Längtar efter att få se syster och hennes blivande dock.
Längtar efter att bara få ro om familjen..att ta en sväng bort hemifrån bara för att slippa lite vardag..
Det som håller mig lite igång och att man kommer slippa gå upp för tidigt eller att komma hem för jävla sent.
Trött som fan.