Helg

Tiden står tyvärr inte still och helt plötsligt är det helg igen.

Fredagen var jag ensam med barnen då gubben vart bortbjuden på lite middag och annat kul till Optimera.

Linda och hennes store pojk hälsade på så att både jag och min son fick en lekkompis..

Fick oxå besök av min militär vän som hade vart iväg och jobbat som instruktör och behövde lite sällskap, trevligt!

Lite senare dök även Lindas man förbi för att hämta upp henne men satt kvar och vi tjötade en stund, mys.

Ännu senare, typ halv fyra på morgonen..behagade Mr min andra hälft dyka upp.

'Jag tog fel taxi!'..

Eh..

Han hade tydligen åkt buss ja, gått av vid fel busshållsplats och irrat runt i nejderna i ca två timmar för att finna vägen hem.

Mm..

Druckit lite mycket tror ja.

Idag var det upp tidigt, stående pannkaksdags till barnen, tvätt, disk och snart matlagning igen..

Fick ytterligare besök och det blev lite att inta igen men vi blev lämnade tidigt och alla for i säng innan 22..

Nu är jag klarvaken.

Varför?!

Ah sömn, när jag väl fick lägga mig tidigt så kan ja inte somna.

Strax söndag.

Tiden går..

 

Man tänker till..

Idag får jag veta att en av våra vänners lille son drabbats av AML, akut myeloisk leukemi, satan!
Jag började må illa och känna men 'vafaaan!!!'
Ska ju inte få hända, absolut inte någon som knappt påbörjat sitt lilla liv.
Men han är stark, och tuff.
Sex månaders cellgiftsbehandling står på deras vardagsschema framöver..
Många reagerar olika på sådana här nyheter.
Jag gråter.

Noll Koll

Åkte till gyn för byte av kopparspiral idag.
Bokade en tid förra veckan.
Åkte 1(!) år för tidigt visade det sig.
Just D.

Akuten

Min man kom hem med magvärk i torsdags.
Han mådde illa men gick inte på toa.
Han fick feber på natten men den var över på morgonen.
I helgen var han fortfarande dålig men vilade bara lite då vi hade fullt hus igen.
Farsan kom och en vän till oss med två barn, alla sov över.
På söndagen blev det värre och innan sovdags åkte vi in till sjukhuset, farsan var hemma med barnen.
Han kände det som att han hade tryckt i sig en julmiddag, men inget kom ut.
Förstoppning?
Vi väntade endast en kvart då vi blev hämtade för undersökning.
Blodprov lämnades och blodtryck togs.
Läkaren klämde och kände, gav lavemang men han mådde desamma.
Då provsvaren kom tillbaks fick vi veta att det inte var några fel, någonstans.
Skönt, men han mådde likadant fortfarande.
Oro.
Ordination vila och äta enklare mat.
Ev något virus som han hade haft i torsdags men inget vi vet eller kommer att få veta.
Nu mår han bättre och åker till jobbet imon.
Undran sitter kvar.

Att vakna

Gå upp när klockan ringer funkar inte..
Gå upp när kaffet doftar funkar inte..
En liten studsar och pussar mamma god morgon.."mamma kommer upp snart..ssnark"..
Inte heller om man är så kissenödig så att man ligger och håller sig, rullar runt i sängen som en sjöko men man går fortfarande inte upp för att tröttheten vinner..skitsamma om jag kissar ner mig, eh.
Vad hjälper mot tröttheten??
Träning, vitaminer eller ja kanske mer SÖMN, den där bristvaran som inte går att köpa på Blocket precis.
Har testat allt utom att sova UT på väldigt länge.
Går fortfarande i sömnen..

Aktiviteter

Nu så har även lilleman påbörjat lite stimulans i form av fotboll och simskola.

Han har hunnit bli 5 år så vi tyckte att det var dags för honom att pröva sina små vingar på något nytt.

Pontus sköthäst

Storasyster är fortfarande frälst vid sina hästar och rider två gånger i veckan samt har en sköthäst att ta hand om vid sidan av skolarbetet.



Lillebror har testat på nu i ett par veckor och trivs som fisken, jag fick sitta i ösregn förra veckan på fotbollen och tyckte väl att det var sådär kul..mysigare att följa med på simskolan där man kan håva i sig en fika eller två, hinna facebooka, instagramma och få en mammastund, behövligt.

I vilket fall som helst får barnen lära känna nya kamrater, lära sig att ta ansvar samt att slösa den där energin som man tror ska vara i bästa form efter iaf förskolan men icke hos min son, han vet inte vad 
"ta det luuuugnt!" betyder ännu.

Kanske ska anmäla honom på ytterligare en aktivitet..

I am back!!

Nu är denna morsa tillbaks för att skriva av sig igen! 

Hallelujah..varför undrar man??

Har man inget annat för sig??!! Nämenjovisst..

Måste..känner ett behov av att få flaxa runt på tangentbordet lite då och då.

Många tankar, många händelser utspelar sig runtomkring oss och en hel del att ta hand om, både psykiskt, fysiskt och praktiskt.

Men till en början får jag nog flaxa runt en lite kortare stund idag då denna morsan är i centrum av en viss 5- årings uppmärksamhet..

Återkommer.

Har ingen tid över..

Det har varit mycket sista tiden med både jobb, miniresor, planering inför stundande resa mot ett bröllop jag har längtat till, barnen och deras behov som går före allt..mm mm mm.
Tusen saker har jag skrivit om och tusen saker har jag både gråtit och skrattat åt.
Ältat..
Mycket onda och goda ting har hänt och mer ska det väl bli av den varan, är ju inte så gammal ännu och livet har många oskrivna rader.
Men nu skriver jag min sista rad här..på Le Blog..min polare sen några år tillbaks..
Finns ingen tid för detta..
Jo..ibland men ibland vet man också när det är dax att mova on.
Facebook..Instagram..ja dem hinns knappt med heller men det är ändå skönt att det media finns.
Ett enkelt klick och jag kan nå mina kära som bor hundratals mil och tusentals mil härifrån.
Där fortsätter jag att finnas.
Tryggt.
Men iaf.. kommer sakna att få skriva av mig ibland men då får jag väl isf ta upp det igen, men inte inom snar framtid.
Så för nu..
Tack och adjö.
Auf Wiedersehn.
Adios.
Dovidenja.
Bye bye.

Vidimo se.

Hjärtat gråter..

Min syster sitter på planet till Argentina precis just nu och är framme förhoppningsvis i morgon natt, svensk tid..3 500 mil ifrån Svecia land.
Andra sidan klotet..
Jag vet att jag ska dit om bara ett par veckor och vittna hennes bröllop men ont gör det som att någon nära har dött..herregud, sitter och grinar som ett barn.
Svepte sista vinet och funderar på att ta mig en hutt tequila bara för att skåla för hennes framtida lycka allena..
Gubben är på väg hemåt efter sin rockresa till Finland men han är inte här på några timmar, barnen är uppe och jag har pyntat vårt hem inför advent för att dämpa ångesten lite men nu fan klarar jag inte mer.
Skriver och lipar samtidigt.
Det enda som håller mig uppe just nu är att hon kommer hem till Sverige igen nångång i augusti....
...år 2014.
Tungt tamejfan.
Hon är mitt allt, näst efter man o barn..

De tu..så vackert foto.

Dåligt samvete..

Det här med att vara mamma är inte alltid enkelt.

Man ska lyssna, förstå, leka, ha rent omkring oss, tvättat, mat i kylen och på bordet, läsas bok, hjälpa till med läxläsning, köra till kompisar och hämta ja listan kan bli hur lång som helst.

I veckan hade jag nämnt för Claudia att vi ska till stan och kolla på en klänning till henne och köpa kalsonger till brorsan som bara äger några stycken.

Igår ringde hennes kompis mamma och undrar ifall ok att dem leker direkt efter skolan...jag hade en överraskning inplanerad pga tidig skolgång men jonenvisst! Inga problem..jag hämtar henne senare på eftermiddagen.

I morse säger jag med kaffet i näven att vi ska till stan.

Claudia hade innan frukost redan planerat med sin kompis att de ska träffas i ridhuset och kriget var igång.

Denna jävla telefon!

Barnen hinner inte öppna ögona förrän det ska Instagramas och messas..

From ikväll lämnas telefonen utanför rummet och det blir tidsbegränsat gluttande i den.

Nog är nog!

Jag vrålade att försvinn och gå till ridhuset, någon klänning blir det inte och blaa blaa!

Jag bara gormade och kastade saker omkring mig, fan!

Ville bara ha en myslördag med mina barn och när det inte blev som jag ville sänkte jag mig själv till tonårsnivå.

Efter en stund, med pappans medlande, varvade vi båda ner och kramades.

Vi ska till stan och kolla lite igen.

Men någon telefon ikväll blir det INTE.

Punkt.