Man ska lyssna, förstå, leka, ha rent omkring oss, tvättat, mat i kylen och på bordet, läsas bok, hjälpa till med läxläsning, köra till kompisar och hämta ja listan kan bli hur lång som helst.
I veckan hade jag nämnt för Claudia att vi ska till stan och kolla på en klänning till henne och köpa kalsonger till brorsan som bara äger några stycken.
Igår ringde hennes kompis mamma och undrar ifall ok att dem leker direkt efter skolan...jag hade en överraskning inplanerad pga tidig skolgång men jonenvisst! Inga problem..jag hämtar henne senare på eftermiddagen.
I morse säger jag med kaffet i näven att vi ska till stan.
Claudia hade innan frukost redan planerat med sin kompis att de ska träffas i ridhuset och kriget var igång.
Denna jävla telefon!
Barnen hinner inte öppna ögona förrän det ska Instagramas och messas..
From ikväll lämnas telefonen utanför rummet och det blir tidsbegränsat gluttande i den.
Nog är nog!
Jag vrålade att försvinn och gå till ridhuset, någon klänning blir det inte och blaa blaa!
Jag bara gormade och kastade saker omkring mig, fan!
Ville bara ha en myslördag med mina barn och när det inte blev som jag ville sänkte jag mig själv till tonårsnivå.
Efter en stund, med pappans medlande, varvade vi båda ner och kramades.
Vi ska till stan och kolla lite igen.
Men någon telefon ikväll blir det INTE.
Punkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar