Idag fick mamman trevligt med Pernilla & hennes bebis. Dexter skulle hållas som vanligt. Bäras på, kramas, kånkas.. Det blev snajsigt fika med glass & colasås, som gjorde att man glömde bort de bortdomnande lederna..mmm va gottigottgott!
Marängerna lät jag dock bli..
Mammorna pratade på & de små var hur gulliga som helst.
Efter fikat togs vagnarna fram & det var dags för en liten tur på landet. Vi såg kossorna till mammans förtjusning. Jag älskar kossor! De e ju hur mysiga som helst..förutom doften dårå..
Lilla Tilde somnade ganska snart men min lille kille vägrade. Han halvslumrade men tjattrade på ganska rejält ända tills vagnen parkerades framför dörren.då nästan..somnade han, men nä!
Vi gick in för det började bli ganska så kyligt..väl inne var det snart dags för vårt besök att packa ihop sig & åka. Vi ska ju oxå iväg på storasysters uppträdande idag. Kul! Trodde jag ja..
Min käre lille son började så smått gny så fort hans lilla kompis stängt dörren efter sej. Det var en halvtimme kvar tills uppträdandet börjar. Skriket eskalerade.. Jag försökte med allt. Vyssjande, matande, byte av blöja, rapande men inget, fan inget hjälpte. Typiskt. Jag fick helt enkelt packa ihop en skrikandes bebis i bilbarnstolen. Han fortsatte skrika & lyckades nu uppnå samma färg som stolen har i botten..rött!
Jaha ja..in med den vrålande bebisen i bilen & full gas mot skolan! Kanske att han lugnar sig när vi kommer fram.
Vad fel jag hade!..
I med en skrikbebis i vagnen. Kör vagnen extra tufft så han typ känner gungningarna men inget hjälpte..
Uppträdandet satte igång & mamman med bebis står ute(!) på skolgården & önskar att han däckar snart. Det tog ytterligare 20 min..snabbt in så mamman inte missar något mer..som tur är var det först nu syrrans stund i rampljuset. Min flicka var såå duktig! Alla var duktiga..Efteråt fick dem en jätteapplåd & som brukligt på teater, varsin blomma som tack.
Efter uppträdandet tänkte mamman göra sin flicka glad genom att bjuda på lite MC gott. Lillebror sover fortfarande men vaknar naturligtvis så fort mamman sätter fast honom i bilbarnstolen. Då börjas det igen! Hela vägen till MC & tillbaka hem..det är en runda på ca 25 minuter. Nu var bebisen blå i ansiktet & ljudet ur hans strupe hördes inte ibland..bara en öppen mun! Hur orkar dem!? Mamman var bara trött..
Hemma igen så åt vi under tiden lilleman vyssjades i mammans armar. Men han somnade inte. Lyckan var stor för storasyster iaf som fick sin favoritmat.
Mammans fettceller var de enda idag som jublade..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar