Stackars liten..

Dexter är fortfarande dålig.
Mitt kärleksbarn..
Hela natten var ett stort gnyende, rullande, gnällande i sängen tills den tsunamiliknande kräksan kom kring midnatt.
Herregud, den var överallt, i hans säng, på honom & mellan madrass & spjälor samt golvet..
Han har dessutom en torrhosta som gör att han klöks till & från, stackars mitt kärleksbarn..
Efter röjandet av alla spyor tog jag honom i min famn & vaggade tills han äntligen slog igen sina stora blå..hjärtat växer så man får ont när man tittar på det lilla knytet i ens famn..
Hann inte lägga honom ner mellan pappan & mej förrän hostan satte igång igen.
Han tittade på mej precis som "hjälp mej mamma"!..men jag kunde ju inget göra..bara finnas där..usch tårarna bara trillade ner på mina kinder.
Men vafan, måste han genomgå detta!??
Han fortsatte hosta hela natten & jag låg som i en dimma & försökte dämpa hans lilla darrande kropp med min egna, men inget hjälpte.
Han sov, hostade, snurrade ända tills han klarvaket ville upp kring halv 8(!)..
Pigg som om inget har hänt..
Jag är som i en komaliknande status & förstår fortfarande inte att jag står upp, men det är ju de små liven som gör att man orkar..
Läkare kontaktades via tel på förmiddagen & dem sa att detta kan pågå i ca 2-3 veckor!...men hallå, ska han fortsätta på detta vis så länge?..
Och hur blir det med alla andras sömn på detta??
Nä, han ska absolut inte äta för mycket fibrer, men alla skedar av mat eller dessert som går ner är ett plus & hostmedicin får man inte ge barn under två år.
Nähä, bara att stå ut då tycker dem.
Majsvälling är inhandlat, han har druckit en flaska nu & fått i sej två teskedar blåbärsdessert.
Mitt stackars knyte.
Svabben & trasan är laddade..