Why?

Varför tänker man på sitt yttre jämt?
Jag har ju en man som älskar mej som jag är...men ändå..
Varför är livet jobbigt ibland?
Har jag en ålderskris?
Eller en förlossningsdepression?
Eller e det bara en massa tankar som snurrar för att man har varit hemma för länge?
Finns många varför..
Men när får man svar på dem då?!
När livet är över?
Nu får man vara glad över sina friska barn & en man som tar hand om en..!
Inte att glömma min supergoa systeryster, Carlos, mina kära vänner, farmor, faster med familj & mofa..
Livet e nog bra som det är ändå..
Lite tankar från en funderande mor..